|
I slutet av år 2002 åkte jag till barnhemmet Child Welfare Society, Isiolo, Kenya. Väl på plats tittade jag på och diskuterade jag med barnhemmets chef Margaret Bwire och de övriga anställda vad pengarna bäst behövdes till. De hade precis fått en donation med moskitnät så det behovet var redan täckt. Men det fanns mycket annat som saknades. Senaste året har barnhemmet haft mycket problem med att få ekonomin att gå ihop och de hade inte kunnat betalat vattenräkningarna på 6 månader. Till följd av det hade vattenverket stängt av vattnet bara några dagar innan jag kom dit. Margaret hade bönat och bett och lyckats få dem att sätta på vattnet igen på nåder med hot om att de skulle stänga av det igen om inte räkningen betalades snarast. Jag tyckte att detta var ett bra sätt att använda en del av de insamlade pengarna och åkte till vattenverkets kontor och betalade alla räkningar. Skulle barnen ha blivit utan kranvatten skulle de tvingats att gå långt och bära vatten från ån och det skulle också ha varit en direkt hälsorisk att dricka och använda detta smutsiga vatten som för med sig sjukdomar som t.ex. amöba och tyfoid. Vi köpte in ett stort förråd av torrvaror som: bönor, havregryn, spagetti, ketchup, kex, milo (= Oboypulver), torrmjölkpulver berikade med vitaminer, vetemjöl, bakpulver och juice. Under den vecka jag var där köpte vi också in färska matvaror som: kött, mjölk, bröd, smör och frukt De hade tidigare fått en donation med tandborstar men kunde fortfarande inte borsta tänderna pga. att de inte hade tandkräm så vi köpte ett rejält lager med tandkräm. Övriga hygienartiklar som inhandlades var: ett stort lager av tvål (barsoap) som används både till att tvätta kläder och sig själv med, bomull (det billigaste alternativet som de större tjejerna liksom många fattiga använder som menstruationsskydd) och skokräm. De fick en fotboll och två hopprep som blev otroligt uppskattade att leka med. De flesta barn saknade pullovers (blåa koftor till skolan) och eftersom skolorna inte accepterar annan klädsel än den som hör till skoluniformen gick de flesta utan även när det var kallt. Vi köpte in 22 st till alla de som var utan. Vi köpte också in 6 par skor till de som saknade skor. De allra minsta barnen hade störst behov av kläder så vi köpte lite kläder till dem för de resterande pengarna. 6 pojkar fick var sitt par byxor och en t-shirt. 4 små flickor fick var sin fin klänning. Det första barnen sa var att nu längtade de till söndagen då skulle till kyrkan och fick visa upp sig i fina kläder bland de andra barnen i byn och slapp komma dit sämre klädd än alla andra barn. 400 kronor av de insamlade pengarna sparades och tillsammans med ett bidrag från en annan privatperson köpte jag var sin julklapp till alla barn. Pojkarna fick var sin keps. Flickorna fick var sitt nagellack och en liten portmonnä eller tuschpennor. De 2 minsta flickorna fick var sin docka och bäbisen fick en nappflaska. Kex och godis köptes också in. Jag stod själv för omslagspapper och transportkostnader och skickade alltihop från Nairobi med landsortsbussen till barnhemmet dagarna före jul. Det bekräftades att allt kommit fram och att barnen blev jätteglada över julklapparna och godiset. De flesta barn hade aldrig tidigare fått en egen julklapp. |
|
