Berättelsen om Israel Israelssons kvarn vid Önskabäcken

Pappa hadd ju byggd en kvarn, där hä var ju ganska mycke vatten i bäcken sä hä vart ju inte sä dum´n kvarn heller. Men hä va en snörik vinter och sä börje hä tina häftigt, sä hä vart mycke vatten och mycke snö och hä hopese överöm kvarna, som e snöberg. Den våren kunde hon inte motstå vårfloden utan hon seglade iväg. Jag minns pappa stod ute på går´n, vi va förresten flera stycken som stod ute på går´n och såg de där snöberge. Pappa fundere sä på huru hä skull gå, om kvarna skull kunna motstå påfrestningarna.

Jag minns att mamma å min syster Hilda höll på baka i bagarstugan, å hon (bagarstugan) var byggd nästan knut i knut ve kvarna, sä hon stod halvdeles, ja int stod hon väl ned i bäcken, alldeles på bäckkanten, å dem va ju tvungen skynn sä ut ur bagarstugan, för dem va rädd om de där snöberge skull ta vägen mot bagarstugan ha dem ju vorte isolere, dem ha ju allre kömme sä därifrån. Men vattne å snön to sej en annan väg, bakeröm och mot kvarna, och hon åkte med. Hon följde med åtminstone, no vare 200 meter hon segle e´ på alldeles fritt helt och hållet, men där miste hon stenarna, kvarnstena, och take förd ve snöberge å vattne ända ut i sjön. Där vart hä varan förstås.

Pappa minns ja hurve då han såg kvarna. Vi trodd att han sköll va alldeles förtvivlad, men han vart inte lessen över att kvarna åkte iväg.

Vilket år var det där?

Jaa, hä va på 1800-talet nå´n gång. Pappa å mamma va då frisk, mamma dog -99. Men hon va ju kry då. Ja skulle gissa att hä va -95 eller -96 nå´n gång. Exakt könn ja ej säj precis årtale, ja´ skull tro hä va 1896.


Berättat av Nanny Karlsson, född Israelsson i Varmvattnet den 23 augusti 1889, dotter till Israel Israelsson.

Nedtecknat från en bandupptagning gjord 1977.

hemsidan.jpg (2111 bytes)Tillbaka